fredag 23 november 2012


Jag vill återkomma till läsning - varför tappar svensk skola elever redan i årskurs ett? Saknar vi kunskapen att lära barn läsa - har vi tappat den? Har skolan/kommunerna förlitat sig på röstsynteser och stavningsprogram så pass mycket att resultatet blir att barnen inte får en god läs och skrivförmåga utan rättar det som låter fel utan att reflektera över Vad som är fel? Rent krasst så behöver kanske 5 % av eleverna i en kommun en röstsyntes, men ändå har de flesta kommuner köpt in en. Företagen som säljer sådana har varit väldigt duktiga i sin marknadsföring - en kommunlicens på en röstsyntes är sannerligen inte gratis. På något sätt har man trott att detta är lösningen på problemen, att man genom att köpa en röstsyntes och något mer avancerat stavningsprogram visar att man faktiskt gör något för barnens läs och skrivinlärning. 
 Jag vill hävda att detta är en helt felaktig satsning. För att utveckla barns läsning krävs andra verktyg. Jag menar inte att jag vill ta bort röstsynteserna eller stavningsprogrammen helt - de elever som verkligen har behov av dem ska naturligtvis fortfarande ha tillgång till dem och de ska vara ett komplement till en god läs och skrivundervisning. Men att inte ge alla barn en möjlighet att träna på sin nivå är fel. Elever som skulle må bra av lite pushning framåt, t.ex. genom "putta på metod", blir sittande med samma texter i samma tempo. Ett gott lästempo och en god förmåga till ortografisk avkodning är det viktigaste för att avlasta arbetsminnet när man läser. Om man inte lär sig detta utan sitter och ljudar eller läser ord var för sig, stavelse för stavelse, så belastas arbetsminnet och gör att man också får svårt med förståelse och med att komma ihåg vad man har läst. Och här har vi den springande punkten tycker jag: Elevernas förståelse för vad de läser minskar och i och med den minskningen försämras deras studieresultat. 
 Att skriva sig till läsning är idag en populär metod på lågstadiet och jag tror att den funkar, men att den behöver kompletteras med "att lyssna sig till läsning" och med "att läsa sig till läsning". Nu kommer en del att säga: "det är ju både lyssna sig och läsa sig till läsning i den metoden". Jo, visserligen så bygger det ju mycket på att eleven får en möjlighet att direkt höra bokstäver, ord och vad den skriver, men de texter som eleverna skapar i den åldern är ändå språkligt begränsade och det är genom att bygga ordförrådet som de kan komma vidare i sin utveckling. Om de endast får ta del av sina och varandras texter så utsätts de för språk på samma nivå hela tiden.

Vi måste nå till en punkt där barnen har ett Läsflyt. Detta är ett utav direktiven i den nya kursplanen och LGR11. Det är endast genom att ha ett Läsflyt som man helt och fullt kan tillgodogöra sig text. Tänk på hur du själv läser. Läser du varje ord för sig? Ljudar du orden eller rör du på läpparna?Läser du varje rad för sig eller läser du fler rader samtidigt? Hur länge har människan haft ett gott Läsflyt? Svårt att säga, men det sägs att St: Ambrosius av Milano var den första som läste utan att röra på läpparna eller läsa "högt" för sig själv. 
" Ambrose was an extraordinary reader. "When he read," said Augustine, "his eyes scanned the page and his heart sought out the meaning, but his voice was silent and his tongue was still. Anyone could approach him freely and guests were not commonly announced, so that often, when we came to visit him, we found him reading like this in silence, for he never read aloud."
Ett gott Läsflyt i 9:an anses av många vara 240 ord per minut. Skulle man se en konstant utveckling från årskurs 1 så skulle den i så fall innebära att barnen ska läsa 80 ord/minut redan efter första skolåret. Nu sker ju inte utveckling så symmetriskt och dessutom så tränas inte läsning speciellt mycket när man kommer upp i åldrarna utan barnen förväntas kunna läsa och utveckla sig vidare själva. Detta innebär att det är ännu viktigare att vi lär barnen att läsa i tidig ålder. Hur ska de annars ha förmågan att själva utveckla sig och sin läsning vidare? Jag vill avsluta den här posten med en länk. Se vad hjärnforskaren Martin Ingvar har att säga och fundera på vad jag har skrivit. 

8 kommentarer:

  1. Jag tror inte att du har förstått vad som menas med "att skriva sej till läsning". Det handlar inte om att lämna eleverna i fred med en dator och ett talsyntesverktyg.

    Nu menar man kanske lite olika, det finns ingen enhetlig "metod" med den benämningen. Men det som är essentiellt för mej med ASL eller vad man nu väljer att kalla det är att man:

    Lyfter och ger ett värde åt det som barnen har att berätta.
    Utgår ifrån helheten och utforskar delarna ifrån början, inte en okänd helhet som ska benas ut på ett för många barn helt obegripligt sätt. (Båda vägarna ska förstås fungera så småningom!)
    Sysslar med läs- och skrivaktiviteter i ett meningsfullt sammanhang.
    Arbetar med flera olika strategier att läsa, inte ett ensidigt fokus på ljudmetoden och avkodning i traditionell mening.

    Det finns flera skäl och flera kopplingar till Lgr11, men dessa är de som känns viktigast för mej just nu.

    SvaraRadera
  2. Jo, kommer på en viktig sak till: Att datorn inte är i fokus, den är bara ett verktyg. Det är språkutvecklingen som är i fokus, den talspråkliga och skriftspråkliga. Det går inte att ljuda sej fram till ett ord som man inte känner till, hur skicklig avkodare man än är.

    SvaraRadera
  3. Nej, jag vet och jag menar inte heller att man lämnar barnen ensamma med en dator och en talsyntes. Jag är väl medveten om att det har en god effekt på barnens vilja/förmåga att uttrycka sig och att det ska ske i ett meningsfullt sammanhang.
    Jag propagerar inte heller för att man ska fokusera på ljudning/avkodning utan snarare att man inte ska glömma dessa delar i ASL. En del av de lärare som jobbar med ASL och som jag har diskuterat med har inte alltid din goda överblick över metoden och upplever att de ibland står utan verktyg när de känner att det finns elever som de inte får med sig.
    När jag skriver att elevernas texter är språklig begränsade så menar jag att det är viktigt att vi som vuxna - föräldrar och pedagoger - ägnar mycket tid åt att läsa med och för barnen och att de genom att lyssna utvecklar språket.
    Jag säger mig inte ha full koll på ASL och till stor del grundar jag min uppfattning om ASL på vad jag har sett i klasser som jobbar med metoden samt diskussioner med pedagoger. Som jag skriver så tror jag att metoden funkar men att det är viktigt med ett större fokus på läs/skriv/språkutvecklingen än vi har idag. Därför är det jättebra att du kommenterar :) Som jag skrivit så är den här bloggen ett sätt för mig att omsätta tankar jag har och utveckla mitt tänk och mina argument. Alla som gör något för barnens läs och språkutveckling gör en stor insats. Oavsett vilken åsikt man har om hur den utvecklingen ska gå till så tror jag att vi alla kan enas om att detta är superviktigt för att vi ska få elever som går ut grundskolan med betyg. // Andreas

    SvaraRadera
  4. Det du skriver om, att läsa mycket och att samtala om texter, både elevernas egna och texter skrivna av författare, det är viktigt. I engelskspråkliga länder kallas detta undervisning i "litercy". För mej är det ett grundläggande arbetssätt, även långt före bokstäver och ljud, alltså även i förskolan.

    Det problem som du tycker dej ha sett i klasser som arbetar med ASL kan säkert finnas. Vilken metod (fast det inte finns något sådant som Metoden med stort M) man än väljer så måste man veta varför man gör sitt val. Att ha en god teoretisk grund och välja sina arbetssätt på ett välreflekterat sätt är grunden till ett lyckosamt läs- och skrivlärande. Det fungerar aldrig att läsa ett litet häfte eller en artikel om det ena eller andra och köpa det till 100% och genomföra det i praktiken utan goda kunskaper i språk- läs- och skrivutveckling.

    Man kan bara hoppas att ämnet svenska så fort som möjligt lyfts på samma sätt som matematikämnet. NCS bör få samma möjligheter som NCM för att fortsätta att bygga upp regionala och lokala nätverk och samla och utveckla kunskaperna kring språk-läs-skriv bland landets lärare.

    SvaraRadera
  5. Jag håller med dig till fullo. Att jag själv funderar mycket kring detta med läsning/språkinlärning är för att mina två barn, 6 och 8, har så olika approach till det hela. Där sonen, som är äldst, när han lärde sig läsa väldigt noggrant katalogiserade ord och dess mening på sina två modersmål och jämförde skillnader och likheter. Innan han hade en tydlig struktur i huvudet så kunde han inte läsa och det gjorde honom jättefrustrerad. Han ser alltså ordbilderna, dvs. avkodar, vilket gör att han har en fenomenal lästeknik. Dottern däremot, som vi också har läst för lika mycket, ägnar sig mycket mer åt bokstäverna - hur de skrivs och hur de låter - och vill gärna skriva, egen eller kopierad, text. Hennes metod går långsammare - naturligtvis också beroende på personligheten - då hon, enligt mig, lägger mer tid på beståndsdelarna än på helheten och förståelsen av ordet. Får också uppfattningen att man jobbar mindre med ord/språkutvecklingen i den del av skolan hon går vilket kanske spelar roll.
    Nåväl, intressant är det i alla fall och vi måste absolut återupprätta kunskaperna kring språk-läs-skriv bland landets lärare - precis som du skriver. Man kan ju fundera på vad som gjordes för alla Läs och Skriva pengarna staten delade ut. Vad har det givit för effekt? Eller har man satsat allt på smartboards odyl? // Andreas

    SvaraRadera
  6. Jag är övertygad om att många fler barn än vi tror gör just som din son gör. Eller växlar mellan de olika strategierna ungefär som en driven vuxen läsare gör. Trots det har svensk läsundervisning varit ganska ensidigt inriktad på avkodningsstratetin. Att läsa genom avkodning är ett stadium som man så snart som möjligt bör komma förbi eftersom det som läsmetod är mycket ineffektivt och krävande. Detta grundar jag på mina egna iakttagelser och på forskare som exempelvis Marie Clay i Nya Zeeland, men det är en uppfattning som inte stöds i traditionell svensk läsforskning. Jag sticker väl ut hakan här, som en liten skolfröken från det inre av övre Norrland utan egen forskning i ryggen - än. Självklart är det en fördel att vara en god avkodare och en god grund för att kunna läsa med olika strategier för olika slags ord , men jag har den bestämda uppfattningen att vissa former av läsundervisning ibland har lett till att barnet stannat kvar i avkodningen, utifrån tanken att det är denna som inte är tillräckligt automatiserad för att läsningen ska flyta. Men om man analyserar en helt normal text anpassad för åk 2-3 så ser man snabbt att det kanske är hälften av orden som faktiskt går att läsa rätt enbart genom avkodning. Resten behöver andra strategier, ortografisk läsning eller förståelsestrategier, innehållsliga eller baserade på kännedom om hur språket är uppbyggt. Jag har sett så många barn genom åren som definitivt varit svaga avkodare och många av dem har haft skrivsvårigheter men inte alla har haft lässvårigheter. De som kunnat kompensera sin svaga avkodning med ett gott ordförråd, en god känsla för det talade språket och en god kunskap om omvärlden har klarat sej mycket bättre än de som haft svag förmåga på flera områden. Därför behöver vi undervisa och träna alla dessa förmågor ,självklart även om fonem och grafem, för att ge barnen en grund för god läs- och skrivutveckling.

    Med läsa/skriva-pengarna är det nog så att en del kommuner har gjort rejäla satsningar på att fortbilda pedagogerna, man har byggt upp egna nätverksorganisationer i kommunerna och använt pengarna väl. Andra har köpt in mycket böcker och annat men ibland tror jag att pengarna har gått rakt in i verksamheterna exempelvis som ökad lärartäthet. Nu är det dessutom inte några gigantiska summor det handlar om. För en liten kommun som min egen har det inte rört sej om särskilt mycket pengar. En satsning liknande matematiklyftet är nödvändig för att vända trenden med sjunkande läs- och skrivkunnighet - om det nu är så som de internationella och nationella mätningarna visar.

    SvaraRadera
  7. Det är precis det som jag är inne på - att det är viktigt att vi har med alla olika strategier. Inga barn lär lika men alla barn kan lära. I nästa blogginlägg ska jag skriva om de paralleller och skillnader jag ser mellan språkinlärning och att lära sig att spela ett instrument.

    För mig är ortografisk läsning, och det jag menar när jag säger avkodning samma sak, men det kan bero på en misstolkning från min sida. I min sons fall så handlar det i alla fall om ortografisk läsning och studerar man honom när han läser textmassa så ser man tydligt hur han läser diagonalt snarare än linjärt. Att han har ett gott Läsflyt gör att han också har väldigt lätt att ta till sig information skriftligt, t.ex. laborationer,recept och liknande, då arbetsminnet belastas lite och hjärnan har bättre möjlighet att tolka informationen.

    Jag tror, och hoppas kanske, att det är möjligt att utveckla läs/skriv/språk så pass mycket i de tidiga åldrarna att vi slipper släppa ut barn från grundskolan som saknar betyg i skolämnen främst pga. att de har dålig lästeknik och förståelse.

    Förresten... Du har inte funderat på att anmäla dig till Läsflyt-projektet? Kolla länk till Läsflyt.
    Lycka till med eventuell forskning - finns inget som säger att skolfröknar från inre Norrland inte kan ha rätt. Snarare är det precis den attityden som svensk skola och pedagogisk forskning behöver.
    // Andreas

    SvaraRadera
  8. Självklart har jag anmält mej till Läsflytprojektet!

    SvaraRadera